Ekorrar som springer

Att vara vid liv är lika mycket en förunnelse som en förbannelse. Att behöva äta, sova, skita och allt det där känns ofta överflödigt: Kan jag inte bara få ligga i min säng, blunda, och känna ro?

Jag kan ligga i sängen och vara hungrig utan att bry mig så mycket om känslan, den är hanterbar, men faktumet att jag förr eller senare måste gå upp för att inte svälta ihjäl kommer jag aldrig att komma ifrån.

Om själen fick ro, om den glatt fick sväva omkring i slutna ögons mörker utan kroppsliga måsten, då tror jag att världen vore...