måndag 2 februari 2009

En kyss att bygga en dröm på...

Jag skulle vilja att hon låg med huvudet vilande på hennes vänsterhand, tittande på mig med en lugn blick samtidigt som hon långsamt förde sin högra hand genom den lilla antydan till hår jag har på mitt bakhuvud. Jag skulle vilja att hon tog hand om mig, tog all överskottsenergi ur min kropp när den enbart är ett ont hinder för sömn och inte en del av min glada målmedvetenhet och istället försiktigt ersatte den med ett lugn. 

Hon finns där tills jag somnar, och hon kommer ligga och titta på mitt bakhuvud även några minuter efter att jag har försvunnit för natten. Precis som när jag var yngre och mamma gjorde detsamma. Sen, när jag ligger och sover och hon fortfarande är vaken kanske hon sätter sig med ryggen vilande mot sängens ände och blickar ut över rummet och funderar. Jag har ingen aning om vad hon skulle fundera på, jag är bara ett barn och hon tar hand om mig; hennes kärlek är så nära hennes mognad jag kommer.

När jag vaknar är vi på samma nivå igen och jag skulle ligga och titta på henne precis som hon tittade på mig några timmar tidigare. Sedan skulle jag försiktigt väcka henne och vi skulle ligga och tyst och långsamt prata i några minuter. Om dagen, om drömmarna. Och så skulle hon skratta lite, då skulle jag le mjukt.


Istället är jag vaken, och kommer nog vara vaken tills klockan ringer och jag ska gå upp.

Rädsla

Jag är rädd för att få slut på tankar. Tänk om det en dag, helt plötsligt, står stilla i huvudet. Det rör sig sällan alltför mycket i mitt huvud utan jag brukar fundera på mer eller mindre samma saker några veckor i taget, för att sedan släppa dem och istället älta något annat.

Men tänk om den här övergången slutar ske och jag fastnar i en och samma tanke resten av mitt liv. Mina drömmar och min tankevärld är min sista utpost, där jag kan leva livet som jag vill, och om den skulle försvinna vet jag inte hur mitt liv skulle se ut... Alla ensamma timmar skulle bli svarta. Helt svarta, utan de härligt bländande gatulyktorna som annars skinner upp mitt mörker.