Hon finns där tills jag somnar, och hon kommer ligga och titta på mitt bakhuvud även några minuter efter att jag har försvunnit för natten. Precis som när jag var yngre och mamma gjorde detsamma. Sen, när jag ligger och sover och hon fortfarande är vaken kanske hon sätter sig med ryggen vilande mot sängens ände och blickar ut över rummet och funderar. Jag har ingen aning om vad hon skulle fundera på, jag är bara ett barn och hon tar hand om mig; hennes kärlek är så nära hennes mognad jag kommer.
När jag vaknar är vi på samma nivå igen och jag skulle ligga och titta på henne precis som hon tittade på mig några timmar tidigare. Sedan skulle jag försiktigt väcka henne och vi skulle ligga och tyst och långsamt prata i några minuter. Om dagen, om drömmarna. Och så skulle hon skratta lite, då skulle jag le mjukt.
Istället är jag vaken, och kommer nog vara vaken tills klockan ringer och jag ska gå upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar