En ursäkt

We're the middle children of history, man. No purpose or place. We have no Great War. No Great Depression. Our Great War's a spiritual war... our Great Depression is our lives.

Den största sorgen är att förstå att man har givits alla möjligheter att lyckas men ändå misslyckats. Man har växt upp i västvärlden, som en del av den där femtedelen som förbrukar nästan alla världens resurser. Och man står dessutom på toppen av denna femtedel; det finns nog inte många människor med har lika bra förutsättningar som jag för att leva ett bra liv. En trygg familj, en stabil ekonomi och en tillvaro i ett lugnt land utan uppenbar misär.

Och ändå sitter jag här och förmedlar en ångest som aldrig tycks sina.

Problemet är att ett liv utan ett konkret mål, en kamp för att överleva, tvingar människan till något mer. Eftertanke exempelvis. De flesta borde inte tänka, precis som de flesta inte borde åka bil i flera hundra kilometer i timmen, vandra till Arktis eller hoppa fallskärm; det är för farligt för gemene man. Att tänka är farligt för mig, jag behärskar inte tekniken.


Jag om någon är en beroendepersonlighet; jag blir nog beroende av allt jag låter mig underhållas av. Jag sitter och skriver detta på en fysiklektion, jag orkar inte lyssna på praktisk matematik och förstå att jag ändå inte förstår... Men skrivandet har inte blivit destruktivt ännu, som andra intressen tenderar att bli. Det är nog bra för mig att skriva, vare sig det är fiktion eller sanning jag skriver; jag lär mig att handskas med mina känslor... Nu har jag nog nästan lyckats förskjuta mitt känsloläge från gårdagens omotiverade ilska till något lugnare. Men jag behöver mitt fix för att ersätta det fullständigt; få stå och pilla ifred omgiven av naturliga och industriella ångor.

Otydligt skrivet idag? Ja. Oförståeligt? Troligtvis. Meningslöst? Vem vet. Jag vill inte förmedla något, jag vill inte tillfredställa någon annans behov. Jag såg reklam i tunnelbanan idag från Dramaten...

Jag skiter i om jag gör finkultur eller fulkultur. Jag vill bara beröra.

Skitsnack. Man vill inte beröra, man vill bli berörd. Även om beröringen bara innebär känslan i fingertoppen när man nuddar någon annan...