Gråt

Vi är ju gjorda för att älska, varför älskar vi inte då! Naturen har gett oss, mänskligheten, ett enda uppdrag och det är att älska varandra; varför kan vi inte bara acceptera det vackra i det och älska till döds!

Vissa namn är gjorda för att viskas, viskas bakifrån i hennes öra med hakan ovanför hennes axel och hennes händer skakande av lust nere vid låren, viskas i en suktande ton mellan de snabba andetagen. Det behövs inget svar, ingenting förutom ett par halvslutna ögon, en hand som reser sig snett bakåt och en omvändning som slutar i händer som letar efter varandra för att mötas; smek, kyssar, ett försök till omfamning men det är för stilla, det får inte vara stilla, inte nu; rörelse, rörelse, rör.. el... se... Ssch... Sch... S... Tårar och riv mig, låt det komma blod, vad som helst för att det ska sluta helt eller fortsätta i all evighet, låt det fortsätta tills vi inte längre kan vara vakna, låt det fortsätta i veckor... Och du kan inte skrika, tyst, var tyst, låt hjärtat ta emot känslorna istället, och gråt... Gråt tills det inte går att att gråta något mer för jag gråter också, tillsammans med dig... Jag vet, det gör ont, det är ingen fara... Det ska inte vara någon fara i alla fall men det gör så ont i mig också, jag vet inte, det kanske är farligt, vad ska vi göra, jag kan inte få det att sluta, titta på mig, titta i ögonen... Du är så vacker... Ge mig en kram... Det är över. Jag älskar dig.