Vissa namn är gjorda för att viskas, viskas bakifrån i hennes öra med hakan ovanför hennes axel och hennes händer skakande av lust nere vid låren, viskas i en suktande ton mellan de snabba andetagen. Det behövs inget svar, ingenting förutom ett par halvslutna ögon, en hand som reser sig snett bakåt och en omvändning som slutar i händer som letar efter varandra för att mötas; smek, kyssar, ett försök till omfamning men det är för stilla, det får inte vara stilla, inte nu; rörelse, rörelse, rör.. el... se... Ssch... Sch... S... Tårar och riv mig, låt det komma blod, vad som helst för att det ska sluta helt eller fortsätta i all evighet, låt det fortsätta tills vi inte längre kan vara vakna, låt det fortsätta i veckor... Och du kan inte skrika, tyst, var tyst, låt hjärtat ta emot känslorna istället, och gråt... Gråt tills det inte går att att gråta något mer för jag gråter också, tillsammans med dig... Jag vet, det gör ont, det är ingen fara... Det ska inte vara någon fara i alla fall men det gör så ont i mig också, jag vet inte, det kanske är farligt, vad ska vi göra, jag kan inte få det att sluta, titta på mig, titta i ögonen... Du är så vacker... Ge mig en kram... Det är över. Jag älskar dig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
"Vi är ju gjorda för att älska, varför älskar vi inte då! Naturen har gett oss, mänskligheten, ett enda uppdrag och det är att älska varandra; varför kan vi inte bara acceptera det vackra i det och älska till döds!"
att vi är skapade för att älska är tyvärr bullshit. Jag har en perfekt tjej men jag kan fortfarande inte älska henne helt ut. Jag har aldrig kunnat älska någon helt ut tror jag. Den kärlek jag känner är snarare någon slags bekvämhet och säkerhet hos en person, vilket skulle kunna jämföras med kärleken till min moder :S Jag börjar mer och mer tro att freud var en vettig snubbe.
Men kärlek är bara ett ord tyvärr, jag ser det mer som att jag kan älska någon fult ut när jag själv är helt nöjd :P Och det känns jätte dumt...
eh du fattar nog inte xD
Vad jag menade med mitt påstående är att vi, som art, är gjorda för att föröka oss och därmed älska (eftersom de flesta människor som skaffar barn gör det med sin älskade).
På vilket sätt skiljer sig den kärleken du känner ifrån vad du tycker att kärlek borde vara?
Jag känner att jag lika gärna skulle kunna älska någon annan lika mycket. Om man känner den "ultimata" kärleken så ska det väl handla om att man absolut inte kan se sig med någon annan person. Men ajg vet inte. Är man en förvirrad tonåring så är man!
Skicka en kommentar