Jag har varit intresserad av ganska många tjejer. Någon eller några per år på ett mer eller mindre barnsligt vis sedan många år. Så är det väl för alla. Ur det förflutna är det dock bara en som jag känner att jag kan säga mig verkligen ha tyckt om. Kanske inte varit kär i men en person som det var något väldigt mycket mer med än att jag råkade vilja ha en relation, att hon var tjej, jag kille och så vidare... Det har tagit mig ett bra tag att förstå hur mycket Natalie egentligen betyder för mig.
Vi träffades inte så mycket. Kände inte varandra alltför bra. Men jag kommer ihåg att jag samma kväll som vi slutade nian började gråta... Precis när jag sa adjö till M. och E. utanför E:s hus vid elvatiden på sommarkvällen... M. hade mig fortfarande inom synhåll. Jag skyndade mig snabbt iväg för jag ville bara få gråta ifred. Jag nästintill däckade i en buske utanför mitt hus och grät vidare... Och jag gråter nu när jag tänker på den händelsen och henne. I en blandning av förnimmad sorg och glädje över hur fint det ändå var, trots att det inte blev något mellan oss...
På fritiden träffade jag henne för första gången lördagskvällen innan morgonen då jag bestämde mig för att det var ett bättre alternativ att ligga kvar i sängen än att gå upp... Efter den morgonen var sängen ett bättre alternativ än verkligheten i ett halvt år. Innan dess hade jag, hon, F. och I. presenterat varandra inför klassen den första skoldagen i sjuan. Ni vet, sådana där fåniga presentationslekar som går ut på att jag berättar om mig för dig, varpå du presenterar mig inför klassen. Och vice versa.
Vad mycket man kommer ihåg om man bara låter hjärnan få ro...
Vi träffades någon gång efter att jag kom tillbaka till skolan också. Allt var så annorlunda då... Och jag var så försvunnen.
Jag drack på riktigt för första gången med dig och många andra klasskompisar från vår högstadieskola när vi gick ut åttan... Kvällen som slutade med att vi sov skavfötter i J:s säng samtidigt som hon låg och spydde i rummet bredvid. Inget hände, och du undrade nog vad in i helvete jag egentligen gjorde där, men till slut blev det en ganska trevlig natt. Vi låg och pratade i några timmar och så sov vi...
Jag satt i syslöjdssalen och lyssnade på dig, M., I. med flera skvallra... Väntade på bussen med dig. Det var väl egentligen där vi lärde känna varandra lite närmare. Mitt hus ligger ungefär 50 meter från busshållsplatsen hon alltid fick stå och vänta vid när det var halvtimmestrafik (och även när det kvartstrafik, om än inte lika länge så klart) så det blev rätt naturligt som så att vi då och då gjorde sällskap till bussen, satt där och softade varpå hon åkte hem och jag gick några meter till mitt hus... Ibland kom E. förbi med hunden. Ibland gick K. med. Ibland var någon annan med. Ibland bara vi två. Den där jävla bussen. Det var verkligen alltid snö på den där klena träbänken som man fick sitta på ryggstödet på för att inte frysa ihjäl...
Och så åkte vi till Älvsjömässan för att leta gymnasium. Jag hade ingen aning om vad jag skulle söka och har inga minnen av att jag fick något vettigt alls utfört där... Men på pendeln på väg dit gick jag ner på knä för dig inför M., M. med flera och frågade om du ville gå på balen med mig; jag skrattar bara jag tänker på det! Och du vill ju gå. Vem är bäst nu va? Men allt var struligt i mitt sinne, som vanligt... För när du frågade mig vid bussen några dagar senare om jag tyckte om dig svarade jag nej. Jag ansåg mig tycka om en annan person då. Vilket så klart bara var skitsnack. Det visste jag ju till och med när du frågade, även om jag inte visste att du betydde så mycket som jag vet nu... Jag tror att du tyckte om mig. Även fast du hade pojkvän... Du behövde aldrig bestämma dig för om du tyckte om mig eller honom mest, och det var bra för alla parter för vår tid var ändå fin, och du och C. fungerade bra ihop (tror jag).
På vintern var vår skola öppen en kväll... Det kanske var öppet hus eller något, ingen aning. Men du var där och vi möttes tillsammans med andra ifrån klassen innan du och jag åkte vidare ensamma till Gubbängen för att träffa C... Det tog tid för C. att komma. Man kan fråga sig vad han tänkte om mig... Han förstod dig nog bättre än vad jag gjorde och kunde se exakt vad dina ögon sa om mig... Jag tyckte de sa att du tyckte om mig.
När vi väl gick på balen hade jag lyckats klippa håret så att jag såg helt enormt ful ut. Det ser man på den där bilden. Herregud. Som tur är ser du inte heller perfekt ut på bilden, du är så klart finare än mig men du såg ännu bättre ute i verkligheten...
Du frågade mig om jag ville dansa på balen. Jag ville inte. Jag försvann ut några minuter istället och samlade ihop mig... Samlade tankarna och känslorna. Vi dansade ju redan på någon nivå... Hade jag gått med på att låta våra kroppar istället för våra själar dansa kan man fråga sig var det hade slutat.
Sedan var det efterfest hos R. där du satt och hinkade öl med en hel grupp av människor, E. grät ut inför klassen om hela sitt liv och jag drog på mig min vargskepnad... Den kan användas rätt men den här kvällen använde jag den helt fel. Den ska användas till att dölja sig själv när man behöver vara osynlig, inte gömma sig när man borde vara synlig...
När jag kom tillbaka till festen var alla fulla. H. (samma H. som alltid) satte sig i mitt knä och försökte nog hångla med mig. Inget jag var särskilt sugen på.
Sedan slutade vi nian. Och jag grät. Och varken såg eller hörde något ifrån dig på ett år förrän på kvällen på ettans sommaravslutning. Måttligt berusad ringde jag dig bara för att ringa dig. Jag hade ju redan kommit över dig men du var det enda jag hade... På någon nivå... Så jag ringde dig, men du satt med C. Vilket var tur även denna gång, för annars hade jag nog sagt en massa saker jag ändå inte menade. Saker som var sanna ett år tidigare men falska i det där ögonblicket...
Du har en plats i mitt hjärta Natalie. En speciell plats, och du kommer nog att besitta den platsen ett bra tag. Alltid kanske. För även om vi inte träffades så mycket så fanns det något mellan oss, ett tyst samförstånd som jag inte glömmer... Jag hoppas att vi ses någon dag och kan berätta om allt som har hänt sedan dess. Ge varandra en kram, se varandra i ögonen och komma ihåg hur det var. Och skratta åt kärleken.
