Beslut växer oftast fram i det fördolda. Utåt sett ter sig livet ha en oåterkallelig kurs, även ens eget inre tror på denna riktning, men förr eller senare uppstår nästan alltid ett tvivel. Tvivlet tillåts att växa i tystnad och en dag är det så pass stort att man måste ta itu med det. Man kan vara några få millimeter från att rasera allt vad man hittills har byggt men ändå säger alla att de inte är oroliga; det kommer att gå bra för dig Simon. Samtidigt faller man isär inombords av valets våndor, för att sedan komma ut tillsynes oskadd eller med ett helt nytt liv, i så fall till allas stora förvånad.
Valet tar ingen tid, helt plötsligt har man valt, har man otur tar däremot tvivlet all tid så väl före som efter beslutet.
Till slut går det oftast bra, i bemärkelsen att man följer den vägen man förväntas följa. Världsordningen står för förväntan...
