Faktum är att jag tror att jag skulle slå ner dig även i en ärlig kamp. Du är visserligen mycket större än mig, och säkerligen även bättre på att slåss, men du skulle inte ha mage nog att faktiskt misshandla mig när du väl hade fått fast mig i ett nästintill ofrånkomligt grepp, du skulle bara skrika LUGNA NER DIG!!! eller något liknande. När jag väl kom ur greppet skulle jag inte tveka att slå och slå och slå och slå tills det inte fanns något kvar att slå på, tills hela du bara var några köttslamsor. Det är skillnaden i vad jag brukar kalla repp; du är inte tillräckligt sjuk för att kunna slå en annan människa halvvägs till döds.
Och det är just därför jag så gärna vill slå dig; du är vuxen medan jag är fånig.
För mig representerar du all den manlighet jag inte besitter. Du är så pass snygg att du självsäkert kan ragga på vem du vill, du är så pass muskulös och stor att du faktiskt ser ut som en man och ändå utstrålar du ingen som helst vilja att använda den styrkan mot någon, musklerna är bara något som råkar finnas där och som på sin höjd kan användas för att skydda din flicka. Du skulle aldrig använda dem för att börja bråka med någon. Om jag hade lika mycket muskler som dig skulle jag hoppa runt och provocera alla, som en liten speedad bredaxlad tupp.
På helgerna går du på fester. I skolan är du bättre än mig. Inom kort har du ett vettigt jobb.
När jag ser killar av din börd på stan vill misshandla dem lika mycket som jag vill misshandla dig. Du inte bara påminner mig om de där mogna, vuxna, stora, självsäkra, stabila, charmiga, stiliga och svårfångade personerna som hon säkert vill ha utan du är till och med en av dem. Jag tittar på dina lite äldre jämlikar och blir så jävla förbannad; de knullar henne säkert och sitter sedan och skämtar om det tillsammans med sina kompisar. För när de väl träffas i sitt kompisgäng är de inte längre så mogna utan förvandlas snabbt till ett gäng fjortonåringar som bara sitter och skryter om hur mycket fitta de har fått. Ibland kanske hon råkar se den sidan av hennes annars så mogna pojkvän, älskare, ragg eller vad man nu vill kalla det och det skulle inte förvåna mig om hon då bara ler åt dem, sådär är killar.
Eller än värre, att de faktiskt är så pass mogna att de aldrig beter sig som fjortonåringar, att de faktiskt kommunicerar på ett ganska trevligt sätt även när enbart killarna i kompisgänget är närvarande. Att de är vuxna på riktigt: Jag hatar er i så fall ännu mer.
Jag ser att jag är mindre än vad hon är, hon kan trycka ner mig, mosa mig och stampa mig platt om hon vill det. Hon kan krossa hela jävla mitt hjärta på en kväll om hon har lust. Dig, du som är allt det där manliga, skulle hon däremot inte kunna misshandla på samma sätt även om du vore hennes beundrare för du är lika stor eller större än hon; de klassiska könsrollerna där mannen är den beskyddande och kvinnan den beskyddade skulle kunna uppfyllas genom er två.
Det är alltså inte dig som person jag har något emot, det är konceptet du representerar; manlighet. Den manlighet som jag inte har, och som jag dessutom inbillar mig att hon vill ha.
Att du umgås med henne, dansar med henne och om du gav dig fan på det säkerligen skulle kunna knulla henne gör inte saken bättre. Ni vet att ni bara är vänner så ni behöver inte vara blyga för varandra, ni kan dansa bara för att det är roligt. Att ni vet att ni är vänner innebär dessutom (ironiskt nog) att det faktiskt skulle kunna hetta till mellan er och utvecklas något bortom vänskap... Hon vet att jag inte ser henne som en vän, och därför kommer till och med något så oskyldigt som en kram att verka ansträngt. Det hade varit vackert om spänningen berodde på kärleksfulla förhoppningar från båda sidor, det är dock inte lika vackert när spänningen uppstår på grund av en känsla av olust hos den ena parten.
Jag vet ärligt talat inte varför jag känner mig så avund- och svartsjuk på dig, jag kan inte sätta fingret på det. Jag vill bara upprepa mantrat du är så mycket manligare än mig i all evighet, det är det närmaste min känsla jag kommer. Ibland funderar jag på om manlig- och kvinnlighet eller ens mognad (vuxenhet) är så positivt och eftersträvansvärt i grunden, den manligheten jag inbillar att du besitter är dock så uppenbart bra...
*
Så jag ser er två, de vuxna, dansa med varandra långt borta. Ni har lämnat mig för ni orkar inte längre med mig, jag är så jävla spännig, jobbig och kan inte ens spela med i några sociala spel. Jag står och hoppar och skriker se mig, se mig, se mig, se mig, se mig!!! Titta hit, titta hit, titta hit!!! medan jag vevar med armarna, och ni blir bara ännu tröttare på mig. Allteftersom tiden går slutar ni dansa till Lady Gaga med flimrande flerfärgat ljus runtomkring er och övergår istället till Monica Zetterlund och ett lugnt guppande fram och tillbaka i takt med varandra samtidigt som ni småpratar och skrattar... Allteftersom tiden går blir jag mindre och mindre och finner mig till slut sitta i en liten barnvagn och titta på er med en napp i munnen.
Efter några timmars dansande har ni blivit ett gift par och efter några timmars skrikande har jag blivit ert lilla barn.
