Jag kan ligga i sängen och vara hungrig utan att bry mig så mycket om känslan, den är hanterbar, men faktumet att jag förr eller senare måste gå upp för att inte svälta ihjäl kommer jag aldrig att komma ifrån.
Om själen fick ro, om den glatt fick sväva omkring i slutna ögons mörker utan kroppsliga måsten, då tror jag att världen vore...