Kort och gott

Det bästa, kanske till och med det enda bra, med att vara tonåring är att man kan skylla all sin förvirring på sin ålder. Underbart.

Ingen kan vänta

Åh håll mig, ååh håll om mig som ingen annan kan

Jag kanske aldrig mer får se dig, det här är vår sista dans

Så kyss mig, ååh kyss mig

Är det på riktigt eller drömmer jag?

Nattdrömmande

Tidigare ikväll hade jag en massa tankar om vad jag skulle skriva i natt. Nu orkar jag inte skriva något vettigt alls...

Tänk att få komma hem på kvällen och mötas av en varm blick och kanske en kram, eller en puss är väl rimligare egentligen. Äta lite, koka lite vatten åt henne. Prata kort om vad vi ska göra imorgon, sedan sitta tysta på varsin sida om bordet och bara ta det lugnt för att då och då låta blickarna möta varandra och se ett leende stråla upp hos henne... Gå in i sovrummet och sätta sig vid datorn medan hon lägger sig i sängen och lyssnar på musik, skickar lite SMS och pluggar något sådär halvfokuserat. Och så fortsätter natten i någon timme tills man helt plötsligt känner en hand som slinker in under armvecket, bakifrån, och rör sig upp mot bröstet samtidigt som hennes andra hand rör sig mot magen på samma vis. Ens kind värms upp av hennes och man faller i trans... 

Tänk att få se när någon går över från att vara en människa till att bli ett djur. Att fånga det där ögonblicket. För att sedan, några sekunder senare, och förhoppningsvis samtidigt som hon fortfarande är ett djur, själv förvandlas. Och tänk att därefter, när man åter är människor, få somna i samma säng, under samma täcke, som henne; nakna. Vilket förtroende.