Clueless

Jag... Vet... Absolut ingenting. Om någonting. Allra minst mig själv... Kanske... Inte. Det här med bekräftelse. Hur kan man bry sig så mycket om vad folk tycker... Jag vet inte. Förstår mig inte på det. Förstår mig inte på mig själv.

Jag tänkte ringa H. nyligen... Istället ringde någon mig. Privat nummer. Jag hann inte svara och personen ringde aldrig igen. Sådant där gör mig nyfiken... Personen lämnade ett IQ-svar på två sekunder med några få andetag. Det lät mörkt där han var, men med inslag av en sol på upp- eller nedgång... Som ett ensamt kontorslandskap. Om det ens var en han. Gissningsvis var det egentligen någon familjemedlem eller släkting som ville säga något, jag får väl se om någon ringer igen...

Varför ens skriva. Leder det någonstans? Det där någonstans, kan någon visa mig var det ligger? Tack? För jag förstår inte vart saker skulle leda. Tiden går ju alltid vidare, eller hur? Jag skapar rätt mycket i mitt liv... På olika vis. Men jag ser ändå inte mitt liv som fyllt av kreativitet... Det är liksom inte kreativt att skriva den här texten. Det är bara trycka på tangenterna... Konstruktivt då. Det kanske det är... Något bygger jag väl upp. Ett intresse och lust för att skriva; kostar inget och skadar ingen!

Äh, jag har ingen jävla aning; behöver jag ha det?