Klassiskt grafftänk

Snacka om stil. Det är ju egentligen bara bokstäver... Inga konstiga knorrar utan bara helt vanliga bokstäver men ändå inte.

Om jag skulle visa er som läser denna blogg men inte har koll på graff mina målningar skulle ni ha problem att tyda vissa av dem; vad står det egentligen? Här råder det ingen tvekan om vad det står. Det är förfinat till max och vem som helst kan läsa.

Det här är det vackra med Stockholms nolltolerans. Det handlar inte om att vara duktig på att rita, det handlar om att hitta sin grundläggande uppfattning av vad en bokstav egentligen är, lära sig att handskas med en sprayburk och sedan göra sitt bästa för att få upp sitt namn så mycket som möjligt. Fhers E är egentligen ett helt vanligt E, det råder ingen tvekan om att det är ett E, precis som Gets' E är just ett E. Men även fast de är samma sak, ett vanligt E, är de olika.

Det handlar inte bara om att formerna skiljer sig åt, även själva utförandet är annorlunda. Titta på Fhers vita linjer i målningen... Highlightsen. Ingen annan lägger dem så där. Nästan alla lägger highlights och i 99 av 100 fall följer både highlights och skugga tydliga regler; skugga åt ett visst håll (oftast snett ner åt vänster som på denna målning) och highlights åt motsatt (snett upp mot höger i detta fall). Tusentals målare gör highlights enligt det schemat och ändå är varje duktig målares highlights unika... Det finns ingen utom Fher som lägger highlightsen på det där avståndet från linjerna (de vinröda linjerna!) med den där exakta tjockleken och just det där antalet prickar som förekommer med en viss frekvens.

Det är läsbart för vem som helst och helt otroligt effektivt; om Fher ville skulle han nog kunna få upp den där målningen på en minut blankt. Lite längre tid kanske... Det går hur som helst fasligt snabbt. Målningarna är resultatet av sammantaget nästan 40 års klottrande om jag inte är helt borta... Decennier av evolution.

När man är tvingad att måla enkelt blir det så uppriktigt.

Titta på hur S:et slingrar sig iväg i Gets-tagen... Eller strecken under signen i Fher-piecen. Det är sjukt hur så enkla grejor är så uppenbart egna.

Vissa påstår att jag redan har funnit ett alldeles eget sätt att uttrycka bokstäver. De påstår att man innan man uppfattar vad det egentligen står (Shim, NBC eller TAK) ser man att det är just jag som har gjort det. Jag blir grymt stolt när jag får höra sådant för det betyder att jag är på rätt väg... Men till skillnad från Fher och Gets behöver jag tid och frid för att klara av att göra något vettigt och dessutom blir det inte alltid snyggt. De här grabbarna gör skiten på ett tiotal sekunder med CSG i häcken... Och det blir grymt snyggt.

*

Jag målar ingenting alls för tillfället, jag bombar inte ens. Graff handlar egentligen inte om att måla så mycket som möjligt utan att leva ett så bra liv som möjligt efter ens givna förutsättningar och samtidigt måla så mycket man kan. Någon form av kärlek måste dessutom finnas... Antingen kör man för att man tycker det är roligt, för att man tycker om klotter eller av något annat mer eller mindre invecklat skäl men det måste finnas lite kärlek...

Jag har fullt upp med att styra upp mitt liv och mig själv. Jag har fullt upp med att ligga hemma och slappa... Gå på studentskivor. Plugga... Eller åtminstone fundera på att jag borde plugga. Jag vet att Wanda är ute och kör över allt jag har gjort och jag vet att folk inom några månader kommer att säga att han vann beefen; han körde mer. Wanda kör både snyggare, större och mer än mig, jag förstår inte varför folk klagar på honom... Hans målningar är ju riktigt snygga och dessutom oftast breda som en jävla Humvee? Gå ut och gör något bättre själva då era jävla gnällspikar. Jag gör mitt bästa för att inte bry mig om vad folk säger och tycker... Jag vet inte om jag bryr mig eller ej, jag bryr mig nog lite men inte så mycket. Tillräckligt mycket för att ursäkta mig inför er på min blogg dock.

Ni kan få leva i ert game, jag lever i mitt. Den enda målaren jag hyser något jag kan likna vid verklig respekt för är Ilsk, jag bryr mig om vad han tycker. Zuppen också, delvis. Att jag bryr mig om vad dem tycker betyder dock inte att jag viker min egna vilja för deras idéer... Det de säger har dock vikt i min värld.

Nä, man kanske skulle ta ett uppehåll hela sommaren. Jag har ju ändå inte gjort ett skit på länge... Man kanske skulle testa det här ett tag? Bara skriva om graff? Se vart det leder, om man kommer på något nytt. Jävligt pretentiöst är det... Sitta och titta på bilder skulle jag kunna göra i evigheter. Äh, jag vet inte... Jag ska försöka göra det jag är sugen på. Nu ska jag sluta skriva.

(Och bilderna är stulna från utropstecken på Whoa samt Roslagsbananen på fotolog, tack!)