Jag menar inte vad jag skriver, allt jag vill påvisa är frustrationen över att avståndet mellan verkligheten och drömmen är så stort...
***
Ringer mobilen? Mobilen ringer.
Vissa sena nätter och tidiga morgnar vaknar jag på detta vis; jag tycker mig höra en mobilsignal tjuta någonstans i drömmen jag för tillfället lever i, därefter vaknar jag lite smått och förstår att mobilen faktiskt ringer i verkligheten...
Så mobilen ringer. Det är kolsvart ute, persiennerna behöver inte vara neddragna för det är ändå mörkt dygnet runt i november... Jag sträcker ut handen och når laddarens sladd och rycker på så vis till mig mobilen, jag tittar trött på skärmen och ser namnet Jocke.
Jag ska just svara när någon rycker mobilen ifrån mig. Det är tredje natten i rad som den ringer...
-Ditt jävla CP, jag ska jobba imorgon; RING INTE HIT PÅ NÄTTERNA.
-SÄG TILL SHIMMEN ATT VI SKA LIRA WHOLECARS I MÖRBY! NU!!! HAN, JAG OCH SKAMMEN! NU, SÄG ÅT HONOM ATT GÅ UT NU! DET ÄR RÖJ!
-Jag är så jävla trött på dig!!!
Hon misshandlar mobilens lägg på-knapp och kastar sedan iväg den lilla manicken rakt ut i rummet. Som tur är studsar den på väggarna och hamnar slutligen tillräckligt nära mig för att jag diskret ska kunna sträcka ut handen och stänga av den... För jag vet att Jocke kommer att ringa igen. Och jag vet att hon kommer att bli sur på riktigt då, även på mig, hon är redan förbannad på mig... Så jag stänger av den, är helt knäpptyst, säger inte ett ord... Hoppas att hon när hon vaknar har glömt allting, och om hon fortfarande kommer ihåg det minns det som en dröm... Men nu är jag tyst, jag misstänker att priset för att säga något kan bli på tok för högt.
Hon verkar ha somnat om igen och jag känner mig lugn och försvinner till slut åter in i dimman...
Vissa sena nätter och tidiga morgnar vaknar jag på detta vis; jag tycker mig höra en mobilsignal tjuta någonstans i drömmen jag för tillfället lever i, därefter vaknar jag lite smått och förstår att mobilen faktiskt ringer i verkligheten...
Så mobilen ringer. Det är kolsvart ute, persiennerna behöver inte vara neddragna för det är ändå mörkt dygnet runt i november... Jag sträcker ut handen och når laddarens sladd och rycker på så vis till mig mobilen, jag tittar trött på skärmen och ser namnet Jocke.
Jag ska just svara när någon rycker mobilen ifrån mig. Det är tredje natten i rad som den ringer...
-Ditt jävla CP, jag ska jobba imorgon; RING INTE HIT PÅ NÄTTERNA.
-SÄG TILL SHIMMEN ATT VI SKA LIRA WHOLECARS I MÖRBY! NU!!! HAN, JAG OCH SKAMMEN! NU, SÄG ÅT HONOM ATT GÅ UT NU! DET ÄR RÖJ!
-Jag är så jävla trött på dig!!!
Hon misshandlar mobilens lägg på-knapp och kastar sedan iväg den lilla manicken rakt ut i rummet. Som tur är studsar den på väggarna och hamnar slutligen tillräckligt nära mig för att jag diskret ska kunna sträcka ut handen och stänga av den... För jag vet att Jocke kommer att ringa igen. Och jag vet att hon kommer att bli sur på riktigt då, även på mig, hon är redan förbannad på mig... Så jag stänger av den, är helt knäpptyst, säger inte ett ord... Hoppas att hon när hon vaknar har glömt allting, och om hon fortfarande kommer ihåg det minns det som en dröm... Men nu är jag tyst, jag misstänker att priset för att säga något kan bli på tok för högt.
Hon verkar ha somnat om igen och jag känner mig lugn och försvinner till slut åter in i dimman...
*
Det är lördag och sommar. Jag är ute vid Kungens kurva, jag har absolut ingen aning om hur jag har kommit dit... Inte för att jag är full eller drogpåverkad, jag är tvärtom helt nykter... Jag vet bara inte hur jag hamnade där. Jag är där tillsammans med Martin. Vi är äldre än vad vi är nu... Betydligt äldre. Vi är nog närmare trettio än tjugo. Jag vet inte vad vi gör vid Kungens kurva, kanske ska Martin köpa en mikrovågsugn, kanske gör vi något betydligt skummare... Men vi är där ett tag och Martin kör oss sedan till Norsborg där vi målar panels. Jag vet inte om jag ens har skaffat körkort ännu... När vi har målat åker vi ikapp tåget med bilen för att fota våra verk när de rullar över bron mellan Slussen och Gamla stan.
Solen skiner, vi dricker något (kanske vatten, kanske öl) och känner oss nöjda med vad vi har åstadkommit. Det var inte stress och adrenalin som gjorde uppdraget lyckat, det var inte heller rutin... Det var erfarenhet och glädje. Ytterligare en bild att sätta in i det svarta fotoalbumet och ingen kan göra oss ett skit; andra målare får tycka att vi målar dåligt, ordningsmaktens olika falanger får avsky oss och det svenska folket får hata oss för att vi är klottrare, vi kunde verkligen inte bry oss mindre. Vi har målat mer än dem flesta, vi har vårt crew och våra vänner och kanske även flickvänner... Kanske har vi till och med barn. Vi har inte lust att bråka med någon, vill folk hata oss så får dem väl göra det, vi gör bara vårt bästa för att sprida kärlek.
Solen skiner, vi dricker något (kanske vatten, kanske öl) och känner oss nöjda med vad vi har åstadkommit. Det var inte stress och adrenalin som gjorde uppdraget lyckat, det var inte heller rutin... Det var erfarenhet och glädje. Ytterligare en bild att sätta in i det svarta fotoalbumet och ingen kan göra oss ett skit; andra målare får tycka att vi målar dåligt, ordningsmaktens olika falanger får avsky oss och det svenska folket får hata oss för att vi är klottrare, vi kunde verkligen inte bry oss mindre. Vi har målat mer än dem flesta, vi har vårt crew och våra vänner och kanske även flickvänner... Kanske har vi till och med barn. Vi har inte lust att bråka med någon, vill folk hata oss så får dem väl göra det, vi gör bara vårt bästa för att sprida kärlek.
*
Jag och Cilla i Hellasgården. Fritt utrymme för tankarna att sväva fritt och ingen att behöva förklara och försvara sig inför. Skuttande lugn.
*
Jag har mina egna vänner men jag umgås hellre med hennes en fredagkväll, det känns mer spännande men är även mer avslappnande... Alla mina vänner är ju sneknullade på någon nivå, och de har dessutom sina konstiga interna intressen som jag inte orkar sätta mig in i, åtminstone inte ikväll. Jag vill bara få umgås med personer som, åtminstone på ytan, ter sig trevliga, intelligenta, och stabila (och dessutom inte enbart pratar om lite färgkladd på en olaglig yta). Jag vill prata med folk som inte vet vem jag är i bemärkelsen att de inte har läst en hela den där bloggen jag skrev under min gymnasietid, inte vet hur psykiskt underlig jag kan vara och inte har någon aning om hela min livshistoria... Jag vill bara få visa vem jag är i verkligheten när jag trivs, och jag vill även få veta vilka de är.
Vi pratar, pekar på folk, skrattar, dricker, är tysta, leker barnsliga leker... Allt möjligt, vi umgås helt enkelt. Till slut rör jag mig fram till henne som inte bara är en vän, hon som är anledningen till att jag ens får umgås i detta sällskap och blir mött med ett leende... Jag är även något mer för henne än enbart en vän.
-Har du trevligt?
-Mm...
-Vad bra.
-Mm... Har du?
-Jadå.
Vi står stilla och tittar runtomkring oss... Över varandras axlar, typ.
-Jag har en utmaning.
-Jasså?
-Mm, den som snabbast kan få ett nummer från en person av motsatt kön vinner. Pussar och sådant är förbjudet, man får inte nudda sitt offer!
-Du är chanslös.
-Du fattar inte hur bra jag egentligen är, alla vill ha mig!
-Säkert...
-Vi slår vad.
-Jag kommer ändå att vinna.
-Men då slår vi vad då.
-Jag kommer att vinna!
-Om jag vinner får jag göra precis vad jag vill med dig när vi kommer hem; vad jag vill!
-Du kommer att förlora.
-Vad vill du ha om du vinner?
-Du får skriva en dikt till mig om du förlorar.
-Jag hatar dig!
Vi springer iväg åt olika håll, hon har ju övertag för hon är tjej och ser dessutom bra ut. Hur jävla svårt kan det vara för henne, jag är kille och dessutom uppenbart berusad, mina chanser är alltså cirka noll. Vad fan har jag gett mig in på... Jag gör det enda rätta.
-Ursäkta...
-Ja...
-Jag ber så hemskt mycket om ursäkt om jag stör dig men jag har slagit vad med min flickvän om att jag kan få ditt nummer, hon kommer att ringa min mor och påstå att hon gjorde en abort för två veckor sedan och att det var jag som tvingade henne att utföra den, om jag inte lyckas få ditt nummer alltså! Hon är galen, jag fattar inte varför jag fortfarande är tillsammans med henne.
-...
-Okej, förlåt att jag störde.
Jag måste alltså försöka ragga på någon på riktigt men jag har ju ingen aning om hur man gör... Vad fan ska jag säga? Hon har säkert redan fått någons nummer, hon borde skicka ett SMS i så fall så att jag vet att jag lika gärna kan ge upp.
Mobilen piper, ett meddelande innehållande enbart ett konstigt nummer. Nu måste jag skriva en dikt, fan också.
Vi pratar, pekar på folk, skrattar, dricker, är tysta, leker barnsliga leker... Allt möjligt, vi umgås helt enkelt. Till slut rör jag mig fram till henne som inte bara är en vän, hon som är anledningen till att jag ens får umgås i detta sällskap och blir mött med ett leende... Jag är även något mer för henne än enbart en vän.
-Har du trevligt?
-Mm...
-Vad bra.
-Mm... Har du?
-Jadå.
Vi står stilla och tittar runtomkring oss... Över varandras axlar, typ.
-Jag har en utmaning.
-Jasså?
-Mm, den som snabbast kan få ett nummer från en person av motsatt kön vinner. Pussar och sådant är förbjudet, man får inte nudda sitt offer!
-Du är chanslös.
-Du fattar inte hur bra jag egentligen är, alla vill ha mig!
-Säkert...
-Vi slår vad.
-Jag kommer ändå att vinna.
-Men då slår vi vad då.
-Jag kommer att vinna!
-Om jag vinner får jag göra precis vad jag vill med dig när vi kommer hem; vad jag vill!
-Du kommer att förlora.
-Vad vill du ha om du vinner?
-Du får skriva en dikt till mig om du förlorar.
-Jag hatar dig!
Vi springer iväg åt olika håll, hon har ju övertag för hon är tjej och ser dessutom bra ut. Hur jävla svårt kan det vara för henne, jag är kille och dessutom uppenbart berusad, mina chanser är alltså cirka noll. Vad fan har jag gett mig in på... Jag gör det enda rätta.
-Ursäkta...
-Ja...
-Jag ber så hemskt mycket om ursäkt om jag stör dig men jag har slagit vad med min flickvän om att jag kan få ditt nummer, hon kommer att ringa min mor och påstå att hon gjorde en abort för två veckor sedan och att det var jag som tvingade henne att utföra den, om jag inte lyckas få ditt nummer alltså! Hon är galen, jag fattar inte varför jag fortfarande är tillsammans med henne.
-...
-Okej, förlåt att jag störde.
Jag måste alltså försöka ragga på någon på riktigt men jag har ju ingen aning om hur man gör... Vad fan ska jag säga? Hon har säkert redan fått någons nummer, hon borde skicka ett SMS i så fall så att jag vet att jag lika gärna kan ge upp.
Mobilen piper, ett meddelande innehållande enbart ett konstigt nummer. Nu måste jag skriva en dikt, fan också.
*
Vi springer iväg åt olika håll, hon har ju övertag för hon är tjej och ser dessutom bra ut. Hur jävla svårt kan det vara för henne, jag är kille och dessutom uppenbart berusad, mina chanser är alltså cirka noll. Vad fan har jag gett mig in på... Jag gör det enda rätta.
Tio minuter senare står jag i ett avskrädes hörn av krogen vi hänger på och pratar med en riktigt söt blond tjej... Hur vi hamnade där är ett lika stort mysterium som var vi egentligen är, det är ganska tyst och tillräckligt avgränsat för att ingen ska se oss, eller åtminstone lägga märke till vår existens. Det skulle inte förvåna mig om vi står i en städskrubb men eftersom vi båda är onyktra bryr vi oss inte... Jag får hennes nummer och medan jag tittar ner i mobilen får jag dessutom en puss... Och ytterligare en... Och ser händer som närmar sig. Jag backar snabbt och tittar upp på henne...
-Jag...
Jag vet inte om jag borde förklara hela situationen eller kort och gott säga att jag har flickvän, eller kanske bara kasta jag är en jävla skitstövel i hennes ansikte. Jag säger bara jag... och går därefter iväg.
Tio minuter senare står jag i ett avskrädes hörn av krogen vi hänger på och pratar med en riktigt söt blond tjej... Hur vi hamnade där är ett lika stort mysterium som var vi egentligen är, det är ganska tyst och tillräckligt avgränsat för att ingen ska se oss, eller åtminstone lägga märke till vår existens. Det skulle inte förvåna mig om vi står i en städskrubb men eftersom vi båda är onyktra bryr vi oss inte... Jag får hennes nummer och medan jag tittar ner i mobilen får jag dessutom en puss... Och ytterligare en... Och ser händer som närmar sig. Jag backar snabbt och tittar upp på henne...
-Jag...
Jag vet inte om jag borde förklara hela situationen eller kort och gott säga att jag har flickvän, eller kanske bara kasta jag är en jävla skitstövel i hennes ansikte. Jag säger bara jag... och går därefter iväg.
*
Jag ligger med huvudet mellan två slanka ben, slanka på ett bra vis. Mina ben är smala och äckliga, det är nästan så att det krulliga håret har större volym än musklerna... De här benen har inget hår, inte mycket i alla fall, och inte heller en massa rivmärken och andra defekter... Bara några födelsemärken och ett ärr här och var. Jag har ingen aning om vad jag ska göra nu; retirera, pussa stortån och sedan åter röra mig uppåt? Varför in i helvete skulle du pussa stortån Simon?!? Kanske bara försiktigt kyssa insidan av låret och sedan röra mig direkt till målet... Nej, man måste ju retas lite, man kan inte bara gå rakt på... Först lite händer längs benen och läppar på alla möjliga knasiga ställen, bara för att ingivelsen råkar nå en... Det låter bra. Och sedan, när hon bokstavligen knullar skiten ur mig om jag inte ger henne vad jag indirekt har lovat henne med alla mina retningar, då kan jag börja på riktigt.
Du är kung Simon.
Du är kung Simon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar