Nostalgi

Apropå väktare.

En gång för flera år sedan skulle jag och en vän vid namn C. måla en gångtunnel i söderort. Klockan var mitt i natten och vi hade smugit ut utan våra föräldrars vetskap... C. var vid närmare eftertanke kanske ute med sina föräldrars samtycke, han kanske hade sagt att han skulle på någon fest, jag fick dock inte vara ute efter tolv och hade därför fått nästla mig ut utan att väcka mina föräldrar... Något år senare berättade jag för min far att jag ibland smög ut på nätterna varpå han påpekade att han hade misstänkt det men att han trodde att vi hade en bättre relation än så; aouch. Graff och stadiga familjerelationer är svårförenliga.

Natten var speciell på tre sätt. Jag skulle göra en målning tillägnad en vän vid namn T. som fyllde år under samma vecka och dessutom hade jag upptäckt hur jävla mycket färg man sparade på att använda blue soft istället för fat caps, både jag och C. blev förvånade av hur länge färgen räckte med det munstycket. Det tredje speciella med natten var att jag inte hann måla så mycket mer än T:et i T:s målning...

-STANNA, LIGG NER!!!

Skrek en mansröst från ingenstans, vad in i helvete! Det där skriket jävlades med mitt och C:s psyke flera veckor efter att vi hade hört det, för några små pojkar är det rätt chockerande att höra kraftig röst skrika högt som fan från ingenstans, dessutom var skriket riktat mot oss. Men varför fan skulle vi ligga ner? Vi började springa och fastande efter några hundra meter i en hög av grenar men lyckades till slut att ta oss vidare. Vi kom på något vis ifrån varandra, jag sprang och sprang i vad som kändes som hur länge som helst och helt plötsligt var jag vid en tunnelbanestation som inte ens kände igen... Gubbängen, långt hemifrån! Precis vid ingången till stationen träffade jag en grupp writers som tyckte att jag skulle hänga med dem på tuben efter att jag hade berättat om situationen och vi hade småpratat lite, jag kände mig dock inte helt tillfreds med att röra mig i tunnelbanesystemet med tanke på knaset... Till slut följde jag hur som helst med målarna, varpå de halvt på allvar, halvt på skämt, försökte ta min mobil. Mestadels på skämt misstänker jag.

Jag hörde inte något mer från C. den natten. När jag kom hem låg jag i sängen och var orolig för hur det hade gått för honom... Tänk om jag hade klarat mig och han hade torskat? Det vore illa... Till slut somnade jag och dagen efter hörde jag att han också hade klarat sig. Hade vi, någon av oss, torskat i samband med detta hade vi nog slutat måla helt.

Svensk bevakningstjänst kan helt enkelt inte sitt jobb. Jag tror inte att ens att väktarna sprang efter oss efter att de hade skrikit åt oss, de hoppades kort och gott att vi skulle lyssna på dem; tyvärr gjorde vi inte det. Några år senare mötte jag dock väktare som kan sitt jobb något bättre.

T. är involverad även i denna historia. Efter mycket om och men hade hon lyckats tjata tillräckligt mycket på mig för att jag skulle hänga med på en fest med henne, jag tänkte dock inte dricka något. Jag tror att den hemmafesten är en av de cirka tre hemmafester jag har varit på senaste åren. Väl där var T. så packad att hon skulle krama mig onödigt mycket för att hon var så glad att jag var där, jag surade och tryckte bort fyllot. Istället började jag prata med en målare som hängde på festen. Han och jag drog oss tidigt ifrån festen och bombade på vägen till tunnelbanestationen, jag kommer ihåg att jag innan vi lämnade lägenheten försökte utföra någon galen manöver som involverade att hänga ut genom fönster på tok för många meter ovanför marken för en höjdrädd kille som jag...

När vi väl kom till tunnelbanestationen bombade jag vidare på perrongen. Hoppade på tuben, gick av några stationer senare för att träffa några andra vänner och lämnade därmed målaren som jag hade sällskapat med. Jag hämtade lite pengar från vännerna jag träffade, de hade nämligen gett mig i uppdrag att köpa läsk åt dem denna kväll eftersom de satt och spelade datorspel och ingen vill flytta sig från skärmarna... Därför fick jag ge mig iväg till ett 7-Eleven och fixa lite cola.

Se och lär Svensk bevakningstjänst.

På väg ut från 7-Eleven... Det är mörkt ute, därmed är glasdörren som skiljer affären från resten av världen en spegel i vilken jag ser en 16-årig kille med två flaskor cola, inget underligt alltså. Precis innan jag ska öppna dörren öppnar någon dörren från utsidan... Bang, bang. Innan jag har hunnit förstå någonting har jag en väktare på vardera sida om mig vilka håller två stadiga grepp om min vänster- och högerarm samt en tredje väktare som står framför mig och hälsar på mig.

-Hej Shim.

Hej CSG!