Tystnaden lägger sig..

Någonstans måste alla känslor ta vägen. Tidigare har de flugit in i mig, och drivit mig till vansinne. Nu är min förhoppning att de landar här. Tänk att livet kan svänga fram och tillbaka så snabbt enbart på grund av vad som sker inuti ens kropp, eller snarare ens psyke eller till och med själ... Life is a state of mind sa en vän (Petter) till mig en gång, och även om det inte är en direkt ny tanke är det ett väldigt bra sätt att sammanfatta hela idén om subjektivets relation till världen.

Nu börjar jag återigen bli trött, jag ska försöka röra mig mot sängen och förhoppningsvis sova lite.

Snart är jag arton, tänk hur många dagar jag har längtat till den dagen...