Jag har uppenbarligen problem att sätta rubriker, så jag snor låttitlar istället. Fånigt värre. Dessutom vet jag inte hur engelsk rubrikskrivning egentligen fungerar så jag kör på versaler rätt igenom...
Medan underjorden låter likadant hela tiden numera, antingen barnvänligt á la Common Market, Blu & Exile, Blue Scholars och så vidare, eller hårt (AotP med förgreningar), sker allt experimenterande i det högsta kommersiella skiktet. Kanye och Weezy säljer hur mycket plattor som möjligt även fast de auto-tune-sjunger om kärlek... Och ändå uppskattar övriga industrin, gamlingarna med Jigga i spetsen, allt de gör. Hur jävla äkta är inte det.
http://www.vibe.com/news/music/2008/08/ti_swagger_like_us/
När underground har blivit det nya mainstream händer en massa spännande saker. Eminem släpper inom kort nytt, likaså Jay-Z och någon gång (inom kort sägs det men man vet ju vad det betyder) kommer både Only Built 4 Cuban Linx II och The Greatest Story Never Told (Saigon slaktar; http://www.youtube.com/watch?v=6qvsJr-TtuE)
Om någon glömt varför Eminem blev så uppskattad även om hiphop-industrin och inte bara av media och tioåringar (bland andra en tioårig, eller kanske till och med yngre, S.):
Now who's the king of these rude ludicrous lucrative lyrics
Who could inherit the title, put the youth in hysterics
Using his music to steer it, sharing his views and his merits
But there's a huge interference - they're saying you shouldn't hear it
Maybe it's hatred I spew, maybe it's food for the spirit
Maybe it's beautiful music I make for you to just cherish
[...]
See I'm a poet to some, a regular modern day Shakespeare
Jesus Christ the King of these Latter Day Saints here
To shatter the picture in which of that as they paint me
As a monger of hate and Satan, a scatter-brained atheist
Intresseklubben antecknar för fullt antar jag. Ja, det här inlägget var inte ens roligt att skriva kan jag avslöja... Poängen kvarstår dock, kommersiell hiphop är grym.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar