En sammanfattning

De flesta som har besökt min blogg säger att det var för mycket text för att de skulle orka läsa. Det är definitivt förståeligt, för jag är knappast kort och koncis.

Jag skrev tidigare att jag kanske dödar bloggen efter en månad, och nu har månaden (och några dagar därtill) passerat. Jag låter den leva ett tag till, jag känner mig faktiskt ganska stolt över vad jag har åstadkommit så här långt; vissa inlägg är jag inte särskilt nöjd med rent allmänt, andra är på tok för otydliga och långa men på det stora hela tycker jag att jag har lyckats väl med att förmedla mitt inre.

Inläggen är långa för att jag vill skriva. Det är inte direkt roligt att skriva, men det är väldigt avslappnade. Jag skulle vilja skriva en hel dag, utan att göra något annat, för att se när ordflödet tar slut, om det ens tar slut.

Det första jag säger till dem som får adressen hit är att dem inte ska ta vad jag skriver alltför allvarligt, vilket är fegt av mig. Ta det allvarligt, för jag menar vad jag skriver. Kom dock ihåg att det här bara är en aspekt av mig, lika sann som övriga: Det finns inget slutgiltigt svar på vem en person är; bloggaren S., den glada eleven S. och klottraren S. är alla samma person, ingen starkare än den andra.

Väl bemött,

S.