När ens tidsuppfattning är skev är hela världen skev. Man vet inte om något alls egentligen har hänt, man är helt utelämnad. Tänk dig att du vaknar upp en dag och inser att livet kanske inte går vidare, du kanske inte kan lita på tidsaxeln längre. Så känner inte jag men min känslomässiga förvirring är nog ungefär likadan: Inget är sant, inget är falskt. Inget har någonsin hänt även fast jag vet att det har hänt och jag är oändligt begåvad och värdelös samtidigt. Jag vill leva och sova.
lördag 7 februari 2009
God natt
Tänk att få vara i nuet längre än ett ögonblick. Att kunna se tillbaka på stunden som något mer än en kort händelse; se en lång process. Även om jag satt och stirrade in i en vägg en timme skulle min hjärna nog sammanfatta händelsen som "stirra in i en vägg, punkt.". Kort eller lång tid? Stirra in i en vägg, punkt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar