Matrisen

Mitt minne är darrigt. Jag brukar göra listor i huvudet som jag rabblar upp om och om igen i mitt inre för att minnas vad det nu är jag behöver komma ihåg. Ibland glömmer jag dock bort vad jag tänkte på för två sekunder sedan även fast jag har repeterat det tusen gånger. Därför skriver jag detta innan jag glömmer.

Det har varit en ganska konstig natt. Jag drömde att Hanna var död, bland annat. I drömmen spelade det inte så stor roll, jag kände mig bara ledsen över min oförmåga att sörja hennes död. När jag sedan höll på att vakna upp hamnade jag i ett jobbigt mellanting mellan vakenhet och sömn; jag hade vaknat vid halv nio, somnat om, vaknat halv tio, somnat om och så vidare ett antal gånger. När jag vaknade vid vad trodde var halv tolv var klockan halv åtta. Det kan inte stämma tänkte jag och tittade på klockan igen. Det måste vara en dröm, tänkte jag och tittade åter på klockan. Är det en dröm? Är... Hanna död? Nu kom paniken. Sedan vaknade jag på riktigt, nu övertygad om att jag inte drömde längre men inte helt säker på Hannas tillstånd. Jag fick sitta och fundera ett tag i panik, och jag tvivlar nästan fortfarande på att hon lever. Funderar på att ringa och kolla.

Vilket jävla vrak jag är.