Lyssna inte på mig

Jag lyckades... Med vad jag nu strävar efter. Sket i. Körde på. Gick det bra? Nä, det gick åt helvete på alla sätt och vis men det var värt ändå... Jag har ännu inte nyktrat till, vaknade vid åtta efter att ha kommit hem okänd tid. Jag vet inte om min själ gråter eller skrattar, nu skrattar den nog mer än den gråter... Det finns ju inget att vara ledsen för så varför skulle den gråta? Det finns bara en underliggande dålig känsla som är en antydan till att den, själen, kanske inte tycker att gårdagskvällen var så lyckad...

Jag borde stänga ett fönster

Jag borde förändra ett mönster...