Vi ses när solen lyser!

Jag tänker inte skriva något här på några dagar... Typ, någon vecka eller två. Jag ska försöka flyga, så gott jag kan. Det kommer att gå bra, och jag behöver få se det själv. Den lilla sida av dem senaste åren som fortfarande lever inom mig behöver få se det...

Idag känner jag mig verkligen som arton, självsäker och hoppfull, och inte som en eftertänksam nioåring. Jag är rak i ryggen, även om mitt huvud likt alla andras då och då kommer att vara nedsänkt.

Men det är ryggen som är det viktiga.