Jag ber om ursäkt

De senaste två inläggen har varit skit rätt igenom; jag vet. Speciellt det näst senaste ("Ett tankeflöde..."), jag ber om ursäkt för vad jag skrev då; jag skäms verkligen. Lyckligtvis är det nog enbart jag själv som förstår vilka personer jag syftade på i de flesta delarna av inlägget men det var ändå inte okej att skriva vad jag skrev. Särskilt inte det jag skrev som var riktat till dig jag tycker om; allt kändes fel så fort jag hade tryckt på publicera-knappen och jag kände på mig att du skulle bli sur, så klart. Det var jävligt dumt skrivet och jag ber om ursäkt, förlåt. Jag har varit klumpig under den senaste veckan och jag vet inte hur många gånger jag har bett om ursäkt (tre?) men jag säger det inte bara för att säga det utan för att jag faktiskt menar det; jag vet att jag beter mig dumt ibland, i efterhand vet jag åtminstone det. Vi kommer nog inte att prata med varandra under de kommande dagarna, jag har fullt upp under helgen och du känner dig nog inte så sugen på att prata med mig efter vad jag skrev men jag tänker träffa dig under lovet; mitt sista lov... Ditt också. Om du inte vill så se det inte som umgänge utan som att du gör mig en tjänst; jag måste få säga vissa saker rakt till dig utan att någon annan lyssnar. Men träffa mig och låt mig säga vad jag vill ha sagt, snälla?

Och jag kommer inte att blogga på några dagar heller... Jag måste softa ner lite.

Lev väl,

S.