Vill du ha en blombukett? Den är din, du kan sitta och lukta på tulpanerna medan vi sitter ute vid någon av Stockholms många stensluttningar och dricker det där vinet jag fixade i fredags... Det behöver inte vara mer komplicerat än så.
Gratis är gott. Tillsammans är man mindre ensam.
Om man går ut istället för att sitta inne på sin kammare händer det oundvikligen saker. Jag var ute med A. idag och när tvärbanan vi reste med bromsade in vid en station såg A. hur en papperskorg blommade upp, bokstavligt talat. A. föreslog att vi kanske skulle ta dem tulpanerna som förgyllde papperskorgen men verkade egentligen inte så taggad... Det är då jag rycker in. Fixaren. Jag är dålig på många andra sätt men jag kan kötta; ut ur tvärbanan, spring så snabbt som möjligt till papperskorgen och greppa tag i fyra blombuketter för att sedan hoppa in igen. Två till mig, två till A... Kanske en var till flickorna bakom oss? A. funderade på det... Jag funderade på hur jävlig jag såg ut, och hur jag om jag hade haft lite vettigare kläder på mig och känt mig allmänt fräschare utan tvekan hade följt A:s idé bara för att... Bara för att visa min uppskattning för kärleken, kvinnor, våren, livet; allt... Tack för att ni finns.
*
I fredags var jag en idiot.
I torsdags fick jag ett samtal från C. som undrade om jag hade tid att jobba mellan runt fem (på eftermiddagen) och ett på natten under fredagen och självklart hade jag det. Mellan samtalet och att jag anlände till jobbet hände inte särskilt mycket; jag sov och var förbi skolan en sväng... Jag kom till jobbet ett istället för fem enligt instruktioner från C:s överordnande. Och jag gick ifrån jobbet vid 04.30 istället för 01.00. Man är ganska mör när man har jobbat nästan sexton timmar i sträck; jag skyller denna historia på det faktumet precis som övriga människor oftast pekar ut alkoholen som boven i dramat när de gör bort sig... Sanningen är att vi alla är så jävla dåliga. Det är när vi släpper lös våra begränsningar och visar våra riktiga jag som sanningen om oss själva kommer fram; vi är vidriga.
Kommer ni ihåg den där flickan jag skrev om? Hon som såg så där barnsligt söt ut... På den där festen. Som jag tittade på och jämförde med en annan hon. Den här flickan var inte så full när kvällen började och betedde sig värdigt; ifrågasatte, försvarade sig och retades med alla. Sedan blev hon full. Då vill hon bara ha kuk. Verkade det som... Det var lite sorgligt att se, om än roligt... Jag är för tråkig ibland.
När klockan närmade sig fem på eftermiddagen anlände ett antal servitörer till lokalen där jag diskade. Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla stället jag jobbade för; det var en restaurang som hade gjorts i ordning för att rymma en hel del gäster eftersom ett gift par firade sina födelsedagar. Det var en stor middag med för-, varm- och efterrätt samt dans. Hur som helst kom servitörerna vid fem och de flesta var faktiskt inte servitörer utan servitriser... Som såg rätt bra ut. De bytte om till svarta skjortor och jag sprang runt i en röd tight tröja, tillräckligt tight för att den i kombination med att jag ansträngde mig genom att lyfta diverse tunga saker skulle se rätt krallig ut... Då och då åtminstone.
Jag tänkte inte så mycket mer på servitriserna förrän kvällen övergick till natt och vi började jobba ihop närmare. Jag kom inte ihåg deras namn, de kallade mig inte vid mitt namn så de hade väl lika dålig koll på mig som jag på dem... Men vi var så klart trevliga mot varandra. Det var dock en av tjejerna som kom ihåg mitt namn, som kallade mig Simon... Och påpekade hur duktig jag var och hur hårt jag slet. Hon kallade mig "min lilla hjälpreda" med ett leende på läpparna... Och tittade på mig lite konstigt. Hmm... Jag övertolkar alltid sådant där. Ser vad jag vill se... Vad ska jag göra åt saken?
När jag hade tid funderade jag då och då på hur jag skulle formulera ett surt SMS till en annan person...
"Jag har jobbat i HUR JÄVLA MÅNGA TIMMAR SOM HELST och jag tänker nyttja min rätt att skriva SMS till vem fan jag vill!!! Om du inte vill SMS från mig får du blockera mitt nummer, jag tänker skriva fem SMS till dig bara att jag kan! Och när jag slutar det här jävla jobbet tänker jag ringa dig och tjata på dig tills du kommer hem till mig och har sex med mig! JAG FÖRTJÄNAR DET!!! Jag har slitit som ett djur."
Vi har en så sund relation du och jag.
Jag hade tur. Min mobil blev tillfälligt försatt ur funktion på grund av vattenskador, jag kunde inte ens få upp knapplåset. Nehe... Vad ska jag göra? Ska jag kanske ge den där blondinen här en chans... Bara för att testa, se hur man gör när man lurar sig in till en tjejs näste... Vi kan ju inte åka hem till mig, jag bor ju sjukt långt borta! Och om jag lyckas fånga flickan jag egentligen tycker om vill jag ju inte släppa henne... Nu har jag ju min chans att göra vad fan jag vill. Varför skulle jag ha dåligt samvete? Jag gör inget fel. Hon påstår att hon inte tycker om mig och precis som hon kan göra vad fan hon vill med vem fan hon vill kan jag ha krama, kyssa och knulla vem jag vill... Kom igen nu. Blondinen ska ta tunnelbanan hem. Du är erbjuden taxi. Tacka nej till taxin. Åk tunnelbana. Bara hon och du; inte ens du kan misslyckas med det här Simon!
Sedan förstod hon att hon kunde åka taxi hem... Och hon hörde att jag, av någon outgrundlig anledning, inte skulle åka taxi. Hon verkade inte bry sig; mitt problem... Ett tyst hej då och ha en så trevlig helg, sedan försvann hon ut ur omklädningsrummet (nej, det blev inte särskilt naket i ett omklädningsrum där flera personer av olika kön och med ett åldersspann på arton till kanske femtio samlades)... Jag drog på mig mina kläder och gick ner till tunnelbanan halv fem på natten... 27 minuter till nästa tåg. Underbart. Och ett kärlekspar på perrongen som skrattade, sprang runt lite och kysstes... Underbart. Jag satte mig ner på golvet bredvid Selecta-automaten för att inte störa turteduvorna... Vissa par behöver ett säkerhetsavstånd på helst ett tiotal meter för att man inte ska känna att man inkräktar i deras sfär. Helst ska dem så klart vara ensamma... Sedan försökte jag få igång min mobil. Jag hade släppt planerna på att skicka ett typiskt argt SMS till ni vet vem men jag vill ändå att min mobil skulle fungera...
När tunnelbanan väl kom kände jag mig dum i huvudet. Rakt igenom. Jag kanske inte gjorde något fel, inte ens i tankarna när jag drömde om att få komma hem till den där blondinen, men det kändes jävligt dåligt i efterhand. Som att jag hade nedvärderat mina känslor till icke-blondinen från att vara kärlek till att vara rå kåthet... Blä. Som att jag hade varit en jävla fitta som på morgonen skrev ett inlägg fyllt av ursäkter och lovord om hur jag skulle bättra mig för att bara några timmar senare vara så där dum i huvudet igen. Jag kände mig fan halvt otrogen... Jag satt på tåget och var sur och trött... Det var ett under att jag lyckades byta tunnelbanelinje. Det var inget under att jag somnade på Hagsätra-tåget och istället för att vakna upp några få stationer från Gullmars hamnade ute i just Hagsätra, väl där väckte en vänlig själ mig genom att påpeka att tåget skulle tas ur trafik. Att jag hade kvar min sportbag med två flaskor vin, nycklar, mobil, plånbok och pass var otroligt.
Sedan lyckades jag ta mig hem, och konstant malde känslan av hur dum i huvudet jag var... Och hur bra den här händelsen var för min blogg; något vettigt att berätta! Och så kände jag mig ännu dummare: Hur fan kan du tänka på det nu?! Vakna upp Simon. Vakna upp för fan. Du känner dig otrogen mot en person som inte ens tycker om dig och du tycker att du är duktig för att du har typ pratat med henne lite på MSN och skrivit någon jävla fånig dikt till henne? Grabben... Vakna. Du påstår att du är så jävla bra och skulle vara en så duktig pojkvän men du är ju bara värdelös rakt igenom; du sitter ju bara framför din jävla dator, pruttar och är skittråkig och när du väl utsätts för minsta lilla frestelse kan du inte motstå skiten för en sekund; du suger! Vakna upp och skärp till dig för fan. Gör du inte det kan du glömma allt. Inte bara hela den här konstiga affären som den här bloggen till stor del vilar på utan allt, ingen kommer att vilja ha dig om du lever i någon egen liten drömvärld utan någon som helst kontakt med omvärlden... Du är bra när du vill vara bra. Det vet du. Visa det då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar