YES

Ikväll sa A. till mig att det var första gången på sex år som jag verkade vara glad på riktigt. När jag låg i sängen och egentligen borde ha försökt somna gjorde jag istället mitt bästa för att greppa det där citatet och förstod att han hade så jävla rätt... Jag kände hur en stor klump försvann någonstans och jag ville bara gråta av lycka. Det är verkligen över. Alla dem där jobbiga dagarna... Nu, i detta nu, har det verkligen tagit slut. Jag vet att jag ännu inte står på toppen och knappast är världens starkaste människa men jag är verkligen på väg uppåt, fy fan vad underbart... Och i detta nu gråter jag av lycka:

ÄNTLIGEN.