Stackars Mårten

När återgår livet till vardagen? Jag har nog aldrig upplevt en vår som har kretsat så mycket kring mina egna och andras relationer, så väl dem vänskapliga som dem lite mer avancerade. Det här kanske är vardagen, den sociala röran som aldrig slutar... Jag tror dock inte det, jag har en annan bild av vardagen.

*

Vissa dagar vill jag skriva, andra dagar vill jag måla. Ibland vill jag skriva dikter, andra dagar känner jag att jag måste ta itu med det där fotoprojektet... Nuförtiden skrattar jag inombords när folk kallar klottrare för konstnärer, precis som jag skulle skratta ifall någon fick för sig att kalla dessa texter för litteratur. Jag börjar dock undra om de inte har rätt... Alla konstiga kulturmänniskors analyser om att klotter är ett sätt för unga att uttrycka sig och inte ska nedvärderas kanske stämmer, jag och alla andra som målar kanske faktiskt är konstnärer? Den här texten kanske faktiskt är värd att kalla konst?

Jag har ingen aning... För mig är det bara något jag gör. Jag funderar dagligen på att sluta med såväl bloggandet som målandet men det bara fortsätter istället, det är som att andas eller gå till skolan, det är bara något jag gör. Jag vill inte påstå att jag är ett offer för mitt eget beteende, jag försöker bara förklara att det bara finns där... Innerst inne ser jag inte mig själv som en klottrare eller bloggare, lika lite som jag ser mig själv som en duktig elev, hiphoppare eller träningskille. Jag vill inte säga att jag är någonting annat förutom jag, alla adjektiv man sätter på sig själv begränsar en bara... Jag är Simon, resten är saker jag gör. Det är i alla fall vad jag vill tro.

Det närmaste min vardag man kan komma är nog små textutdrag ur låtar... Det är nog det som har funnits längst i mitt liv av alla mina så kallade intressen. Man hör en låt och fastnar för en formulering som sedan är fast i hjärnan kanske en dag, kanske ett år... Och lika lite som jag anser att de formuleringarna är poesi förstår jag ju mer jag tänker på det att det kanske är just vad de är. Texterna behöver inte ha något att göra med mitt liv, de behöver bara vara starka och innehålla någon kort formulering som sammanfattar alla övriga ord de omgivs av...

Och man kan kalla det misär hur vi faller isär som molekyler i CERN, men

När jag undrar hur vi hamnade här, är det kanske grundlagens enda förbannande väg...

Stackars Mårten.