Och hur lång tid skulle det ta innan jag skulle bli sjukligt svartsjuk på alla killar som skulle kasta blickar åt hennes håll? För vad du än säger ser du sjukligt bra ut, utan tvekan. Andra kanske inte tycker att du är vacker men de tycker definitivt att ditt skal är fint, tro mig. Till slut skulle jag skämma ut mig och slå ner någon; missbruka knytnävar och svordomar. Och så skulle jag ha förlorat dig, dina ögon skulle delge mig det sorgliga beslutet direkt...
Jag är faktiskt redan sur på dig. Utan att du ens har visat något intresse för mig. Om ni övriga som läser denna blogg inte är med på noterna så är allt jag skriver om henne mina små fantasier om vad jag vill... Jag pratar knappt med henne i verkligheten utan mestadels via MSN lite då och då... Allt pågår i mitt huvud. Och jag är sur på henne för att hon redan i detta nu begränsar mig, för jag tycker om henne och det betyder att jag vill göra henne stolt. Jag vill göra min mor, far, övriga familj samt släkt och vänner stolta och jag hatar det, för det jag personligen blir stolt över är vad de flesta av mina närstående skäms över. Jag brukar inte sno kannor, jag är på tok för osmidig och feg. Dessutom vet jag inte om jag tycker att det är helt rätt heller, jag har ju pengar att köpa burkarna med, oftast åtminstone... Men när jag häromdagen för en gångs skull rackade kannor kände jag mig innerligt stolt över mig själv: Dedicated hip hop soldier.
Vänskap och kärlek kräver dessutom uppmärksamhet, vilket jag hatar. Jag har inte tid att fokusera på att upprätthålla relationer, jag vill göra så mycket annat i livet. Jag kan till och med bli småsur på min hund för att hon behöver gå ut: Jag har inte tid! Och då hatar jag mig själv för att jag är en så dålig husse, för att jag tycker om Cilla så mycket och tycker att hon förtjänar någon som med ett gott hjärta tar sig tid för henne... Att det gör mig ont att känna den där ilskan glädjer mig, det visar åtminstone att jag önskar att jag kunde vara en bättre människa.
Tillbaka till dig. Vi behöver ju inte ta det så allvarligt som sagt, måste man verkligen vara så allvarliga? Vi kan väl bara träffas lite och se vad som händer... Du kan ge mig en kyss, om du inte vill ge mig en kyss kan man vi kalla det något annat! Jag har aldrig kysst någon så det finns inget att jämföra med, för mig behöver läppar som möts inte innebära intimitet och kallas "kyss" utan det kan vara något helt annat... Vi kan strunta i att kalla det något. Då kan andra inte ens få reda på att det har hänt, inget att oroa sig för alltså. Och jag vet inte ens hur man kysser någon, mitt värdelösa försök skulle inte ens vara värt att kalla en kyss. Du kan lära mig hur man gör, sedan får vi se vad vi döper handlingen till...
*
Igår gymmade jag, jag tränade bröst och ben. Jag hatar mina ben, jävla discogymmarben. Jag har sprungit mycket och gjort en hel del armhävningar genom åren, det är alltså inte så konstigt att jag har en rätt oproportionelig kropp. Min kropp kanske är bra som den är, för jag vill kunna springa längre distanser utan att förstöra min leder, se hyfsat snygg ut på nära håll och vara stark. Då kanske en rejäl överkropp och taniga ben är bra, vad vet jag... Men det är så in i helvete jävla fult. Jag ska försöka träna ben lite oftare, så att de blir någorlunda lagom i förhållande till mina armar. Är det någon del av mig själv som jag tycker är vacker är det min överkropp, åtminstone i rätt ljus... Jag är så pass spinkig att musklerna jag har syns rätt bra, och även om det bara är senor man ser på vissa ställen är dem åtminstone en påminnelse om var muskler skulle kunna finnas... Jag kan vara väldigt fåfäng när det gäller min kropp, jag tycker det är vackert att se hur en armrörelse först spänner triceps för att sedan, när rörelsen vänder in mot kroppen, se hur biceps växer sig större och blir blodfylld.
Jag tittar rätt mycket på kroppar i allmänhet, kan komma på mig själv att sitta och studera en fin flicka på bussen... För kroppar är verkligen vackra när dem behandlas rätt; lagom träning, rätt kläder och framförallt bärs upp med värdighet. Många tjejer blir höga på mäns uppmärksamhet, för även om tjejerna säkert sneglar lika mycket på männen som männen själva sneglar på kvinnorna är det inte lika uppenbart hur hänförda kvinnorna blir av en vacker manskropp som när männen blir tokiga av en hona... Kvinnorna är överlägsna oss på alla nivåer. Vi män är starkare och en ensam man skulle utan tvekan kunna hålla ett flertal tjejer i skick om allt som spelade roll vore våld. Men det är inte accepterat att slåss i vårt samhälle, och det är definitivt inte okej att slå kvinnor. Kvinnorna styr, även om de är förtryckta så är det dem som bestämmer. Av någon anledning brukar männen inte våld emot kvinnor, även om det vore det enklaste sättet att styra och ställa. Vissa män slår och våldtar men dem ses som äckel...
Jag tittade på Eyes Wide Shut nyligen. Det är roligt att återbesöka konstverk med några års mellanrum, man hör och ser alltid nya saker. Hela Eyes Wide Shut visar kvinnans enorma makt över mannen men den absolut starkaste scenen är när en affärsinnehavares dotter förför tre (egentligen fyra) män. Jag kommer inte ihåg exakt hur scenen ser ut men jag kommer ihåg följande; Tom Cruise vill hyra en maskeraddräkt mitt i natten och lyckas övertala ägaren till uthyrningsaffären att släppa in honom (i utbyte mot en ansenlig summa pengar). När de kommer in i butiken visar det sig att ägarens dotter är naken tillsammans med två män i affärens personalrum... Hon är en ung tonåring, männen betydligt äldre. Fadern blir rasande och ska mörda kåtbockarna och även sin slyna till dotter, dottern springer till Cruise för att undkomma sin ilskna far; gömmer sig bakom Cruise och lägger händerna på hans axlar och sticker försiktigt upp huvudet vid hans kind... Och viskar något. Jag vet inte vad hon viskar men Cruise ser ut att vara förvirrad och tveksam men ändå förlorad i den unga flickans skönhet...
När Cruise kommer tillbaka till affären dagen för att lämna tillbaka dräkten han har lånat möts han av en glad affärsinnehavare. Helt plötsligt kommer de två kåtbockarna fram ifrån ingenstans tillsammans med dottern, och fadern är lika glad. Cruise blir tveksam, är det verkligen rätt? Vad har egentligen hänt? Hon är ju så ung... Varför tillåter fadern det? Han fick väl pengar ifrån männen. Dottern är inget offer, hon är tvärtom lika förförisk som kvällen innan. En ensam liten flicka (och hon är verkligen en flicka i ordets verkliga bemärkelse; en litet människobarn av honkön) lyckades ensam förföra fyra män, däribland sin egen far.
Kvinnorna har makten. Dem är förtrycka men de har ändå makten.
Om jag vore tjej skulle jag också använda mäns blickar som en drog. Det är härligt att bli uppmärksammad, det är så mycket i livet som gör ont; det lilla som är skönt av naturen får man lov att ta tillvaro på. Jag skulle klä mig med stil och respekt men då och då luta mig lite extra mycket framför en kille och visa min urringning bara för att jävlas... Och för att känna hur skönt det är att veta att man är vacker, veta att man kan driva folk till vansinne enbart med sin kropp som verktyg. Och ingen kan göra något. Ingen kan nudda mig utan att jag uttryckligen ger dem tillåtelse, ingen kan beskylla mig för något annat än att vara en jävla slampa. Bara för att ni andra inte har lärt er att njuta av livets små glädjeämnen behöver ni inte hata mig... Ni kanske påstår att alla inte kan vara vackra och därmed inte leka denna lilla lek men jag tror ni har fel: Med rätt utklädnad kan alla tjejer vara grymt sexiga. Dessutom handlar det, likt allt annat, bara om ens inre attityd... Det skulle inte förvåna mig om våra tankar om oss själva aktiverar olika DNA-sekvenser som leder till olika utseenden. För de osäkra, ensamma och bekräftelsesökande är nästan alltid fulare än de stabilt säkra personerna.
*
Stockholm är så vackert och stort att jag vill gråta för att hylla denna stad. Stadskärnan är väldigt liten, men staden är verkligen enorm. Från Södertälje till Åkersberga, Saltsjöbadens yttersta spets ut till Bålsta. Det är en helt annorlunda atmosfär orterna emellan, och den varierar dessutom med årstiderna, dygnets timmar och vädret. Livet på Drottinggatan en sommardag jämfört med tomheten en kylig vinterkväll. Men det mäktigaste är skillnaden mellan platserna, att en plats förändrar utseende mellan dag och natt kan jag förstå, men att världen kan förändras så mycket på en sträcka av ett par kilometer är otroligt. Roslagsbanans karga landskap och lugna takt; tyst, enkelspårig trafik, järnvägsövergångar. Solnas sydeuropeiska stil med murar som reser sig samtidigt som gatulyktornas gula ljus lurar en att man faktiskt är i Spanien... Årstas industriella utseende; stål, stål, stål. Bara en massa stål. Till höger och vänster; stål. Containrar, tåg och hus, men stål.
Inte ens språket är detsamma. Det är fin svenska här och var, bara arabiska på andra ställen och en blandning av alla influenser oftast. När jag satt på tunnelbanan häromdagen konstaterade jag att alla människor jag såg pratade olika språk. Och det fungerade, ingen brydde sig ens om det. Oavsett vad cynikerna på FB säger så fungerar det faktiskt när omständigheterna är acceptabla. Helt otroligt.
Men i all denna diversitet finns det något som håller allt samman... Det är olika språk, helt olika miljöer men det är något som gör att man vet att man faktiskt alltid är i Stockholm... TAK, UFF, HTE med flera i söderort... AM, UH och så vidare i norr- och västerort... WUFC:arna utåt Nacka. Men så finns det signaturerna som inte har något hem, utom just Stockholm. Man kan åka vart som helst och ändå se Knock, PMS. Fher, PMS, KN, KN. Det är min gräns för var Stockholm slutar, när vissa signaturers täthet minskar drastiskt, och Fheren är en av dessa.
Nu har jag börjat gråta, varför vet jag inte...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar