En storstadshjälte

Jag är sjuk sedan i fredags. Det är jätteroligt att ligga inne hela dagarna och känna hur musklerna tynar bort... Lika roligt som att titta på bajsränder i en skoltoalett. Men jag kan ju blogga för att sysselsätta mig... Att ligga i sängen i mörkret och skriva är inte helt fel. Mörker är inte alltid dåligt, även om det ofta används av många (däribland mig) för att beskriva negativa ting.

Jag har velat skriva om graff hela dagen. Någon historia, något för att förmedla den där atmosfären... Vad graffiti verkligen är. Jag bläddrade lite i Medan Svensson Åt Plankstek tidigare idag och avsnittet om CSG:s utveckling i kombination med Sads romantiska beskrivning av vad graff är och Xenos historia ger en rätt korrekt bild. Jag kanske lägger upp dem textstyckena här om jag har tråkigt... Men idag ska ni få höra en av mina berättelser.

Jag funderade länge på vad jag skulle skriva... Jag har ju inte så många historier egentligen, och vill jag verkligen förmedla de få berättelserna jag har för hela världen? Jag hade inga svar. Visste inte vad jag skulle berätta och om jag ens ville... Så såg jag en igelkott på Rapport och kom att tänka på en händelse.

Jag var i Farsta strand, jag har ingen aning om vad jag gjorde där. Det kanske var en av de många resultatlösa kvällarna; man går runt i timmar och letar efter en bra spot och vill inte ens bomba på vägen (antingen för att spara kannor eller på grund av oron för knas) och hittar ingenstans att måla. Hela kvällen bortslösad vandrande runt ensam i Stockholm... Det kan vara rätt trevligt ändå, så bortslösad är fel ord. Men ni förstår; det känns lite ovärt att komma hem utan att ha fått upp något...

Omständigheterna kring händelsen är egentligen ett stort jävla frågetecken. Jag stod på pendelstationen och väntade på något tåg men när denna händelse hade ägt rum (och som varade under ungefär en halvtimme) åkte jag direkt hem. Vart fan skulle jag åka med pendeln om jag behövde röra mig hemåt ett tiotal minuter senare? Hade jag tänkt åka till Trångsund, springa till Farsta strands tunnelbanestation (bara för att springa för sakens skull) och ändå komma hem för sent? Jävla handikapp. Och när ägde det här rum? Det var rätt varmt, en sommaraktig kväll. Det kan ha varit i höstas, det kan ha varit förra våren men det kan även ha varit några år sedan... Jag har absolut ingen aning.

När jag stod och väntade på tåget som skulle ta mig till ingenstans såg jag att något sprang runt nere vid pendelspåret, Bålsta-sidan. Något som försatte det högväxta gräset i gungning så att det lät som när man krafsar i löv... En råtta kanske? Det måste ha varit vår vid närmare eftertanke, för när jag förstod att det var en igelkott blev jag väldigt glad; en symbol för sommaren som snart är här. Men denna sommarens lilla gnagare hade fått för sig att det var en bra idé att springa fram och tillbaka mellan en stor bilväg, en parkering och ett pendelspår. Döda inte min sommar! Och vilket dåligt samvete jag skulle ha om jag lämnade igelkotten till sitt öde...

Jag har för mig att jag tog av mig min långärmade sporttröja som jag alltid har på mig, tog av mig t-shirten, åter satte på mig sporttröjan, hoppade ner på spåret och fångade igelkotten. Han eller hon (vi säger att det en han) var inte så förtjust i mig... Jag var rädd att han skulle bita mig och hans taggar var dessutom rätt vassa men jag hade som sagt min t-shirt som skydd. Vad skulle jag, dagens hjälte, göra nu då? Bära honom till en byggarbetsplats, Nynäsvägen eller lämna honom utanför Jehovas vittnen? För ungefär så kändes det som att Farsta strand var uppbyggt när jag funderade över vart han och jag skulle... Hm. Det slutade med att jag gick ner till Magelungen, änden närmast Trångsund. Man går igenom Farsta strand, svänger ner på en liten skogsväg och någonstans under denna resa har man färdats ifrån en betongförort till en ganska idyllisk plats. Jag har många historier om denna plats, när jag börjar låta hjärna associera har jag nog en hel del graffberättelser... Fortsätter man emot Trångsund ytterligare en bit för att sedan svänga in på en än mindre skogsväg kommer man till ett häftigt ställe...

En uppbrunnen fritidsstuga. Tror jag att det är. Den ligger högst upp på en kulle och har en sådan där häxaktig mossbeväxt trappa som leder upp till den. Det var en stark måne den här kvällen, om än inte fullmåne. På väg upp till ett spökhus längs en stentrappa ute i barrskogen med en igelkott i famnen. Det är graff.