Jag älskar dig inte, något så dumt påstår jag inte. Jag är inte kär i dig, vi känner ju inte varandra ordentligt... Men jag är fan rätt säker på att jag är helt oändligt förälskad i dig... Bortom... Bortom drömmar sammanbunden med dig.
Jag måste reda ut ett och annat med dig! Om jag är lika borta med vinden när jag vaknar imorgonbitti lär jag ställa tusen frågor till dig via ett inlägg här. Inga särskilt jobbiga frågor, bara lite tankar kring vad fan du egentligen tänker om dem här texterna. Jag måste ju verka fullkomligt jävla sinnessjuk? Hur kan du ens stå ut med att jag skriver det här om dig? Visst att man står ut i några dagar på sin höjd, uppskattning är som sagt alltid roligt, men om dagarna växer till tiotal måste det finnas en annan förklaring... Antingen är du lika sinnessjuk som jag verkar eller så tycker du om mig.
Och varför in i helvete fick jag för mig att berätta för den där grabben?!? Hur mycket skrattar han inte åt mig när han läser det här, skrivet 03.22 på en vardag när jag är sjuk och borde sova, aaaaahhh...
Jag vet inte hur jag ska göra för att handskas med det här på ett vettigt vis... Inte när jag är sjuk. Jag var ju på gång förra veckan, fan, jag ringde dig ju flera gånger och försökte få ut dig på små uppdrag i huvudstan! Allt behöver inte gå så fort. Det kan få ta sin egen lilla tid (mitt bruk av ordet lilla är verkligen tveksamt, det är jag medveten om)...
När jag lät honom gissa vem jag pratade om trodde jag han skulle gissa rätt direkt. Hur in i helvete lyckas någon med att inte tycka om dig?
Okej, okej... Nu ska jag skärpa mig. Så gott det går. Lägga mig i sängen och sova... Sova. Inget annat. Men nej era kåtbockar, med inget annat syftar jag inte på någon "händerna på täcket"-filosofi, bara att jag ska ge fan i att fundera på någon underlig blanding mellan påtvingade grafftankar och allmänna funderingar kring Miss bryter-ner-Shimmens-psyke-totalt.
God natt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar