Det är dags att steppa upp sitt game. I plural egentligen, för det är många delar av mitt liv jag kan förbättra om jag bara ser till att ta fram mina bästa sidor. Jag kan göra mycket bättre ifrån mig i skolan om jag ser till att faktiskt bry mig och verkligen kämpa, jag kan lyfta väldigt mycket tyngre skrot om jag bara tar i, jag kan måla enormt mycket mer om jag verkligen vill och jag kan fånga henne; det kan jag verkligen. Och jag kan kan må bra, det femte elementet.
Det är skönt att ligga i sängen och låta den spontana känslan av sorg överväldiga en... Känsloresultanten pekar ditåt och själen förväntar sig att den känslan ska tillåtas accelerera. Men jag vägrar, för jag vet att det inte kommer att leda någonstans alls. Det kan vara kallt, blött och snö ute; jag skiter fullkomligt i hur vädret egentligen är för det är vår och sol nu. Det är vår, inget annat. Och på våren låter man känslorna och hoppet flöda inför sommaren då ens innersta önskningar förverkligas.
Och du din jävel! Man går och lägger sig efter två, somnar troligtvis närmare tre efter att ha pratat med dig många timmar och förväntar sig att få sova en lång natt... Jag vaknade innan sju och har knappt lyckats somna om ordentligt sedan dess. Vad ska vi göra åt att du håller på att dissekera mitt huvud? Mitt hjärta snarare, du vet som när man undersökte kohjärtan på högstadiet... Ni kanske inte gjorde det på din skola men på min skola gjorde vi det. Ett snitt, titta; där sitter artären! Vi kan snitta lite mer, se kamrarna... Aj, aj, aj! Försiktigt! Jag lever fortfarande!
Men det ordnar sig. Jag ska försöka få dig att snällt operera ihop köttbitarna som tidigare var ett hjärta, och om inte du gör det kommer jag att göra det själv för att sedan peka på hur vacker denna min absoluta kroppsdel är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar