Jag är verkligen en jävla knarkare. En känslonarkoman, lika sorglig som dem som tyr sig till rena och skära ämnen för att stilla sitt begär.
Det läskigaste är om jag bara utnyttjar henne för att kunna skriva. För det är väldigt roligt att skriva vissa av inläggen. Jag rodnar, ler och känner mig liten och stor samtidigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar