Tystnad

Jag känner mig stolt. Jag känner mig som Kafka och andra genier; ingen sömn utan bara kreativt uttryck. Jag känner mig gladare än när jag började skriva det första inlägget, skrivandet har fört mig uppåt. Det är farligt, att må bra kan få en att inbilla sig att ens mål är kompromissbara, det är lättare att må dåligt.

Jag känner mig stor och stark, som efter ett träningspass då musklerna har svällt upp. Manlig, beskyddande.

Det var inte meningen att detta skulle bli en analogi.